Naken fil - vanligaste lunchen!

Det finns en ekvation som jag inte får ihop. När man är gravid fokuserar man som en galning på att få i sig folsyra, grönsaker, vitaminer, mineraler och allt det där andra som behövs för att bebisen ska växa och må bra. Ja, sen sätter man ju i sig en hel del annat också- själv var jag helt besatt av färskpressad apelsinjuice och blockchoklad. Men duktig flicka som jag var (då) lyssnade jag på barnmorskans råd: "Ät nu ordentligt så att bebisens organ utvecklas som dom ska". I ren panik över att pannlober inte skulle växa rätt och nervtrådar felkopplas hade jag stenkoll på maten. Rätt fisk lagom mycket och många GRÖNA grönsaker.

Och dom små som fötts av mig verkar ha klarat sig riktigt bra. Om det berott på mina spenatsoppor och fet fisk varannan dag under gravtiden kan jag inte svara på - troligen inte eftersom det föds barn i hela världen under alla tänkbara graviditetsförhållanden. Men nu kommer det konstiga: Under nio månader högprioriterade jag mig och skrutten jag bar på. Men så fort han (ja det har varit en han varenda gång) tittat ut så har han liksom stannat kvar på högstaoprio medan jag fullkomligen rasat ner till sista plats.

Inte behöver jag äta, föresten när ska jag göra det? Jag kan äta sen. Jag tar en tallrik fil så länge. Nakenfil kallades det i min familj när jag var liten. En slät tallrik fil. Kan piffas upp av att man byter tallrik. Eller sked. Eller möjligen filsort.

Barn nummer ett fascinerade mig så mycket att jag glömde att äta. När han var vaken ville han hänga på min ena axel. Alltid en hand upptagen med att hålla honom.
Barn nummer två sov i halvtimmespass första levnadsåret. När han sov försökte jag sova. Ingen ordentlig mat där inte. I vaket tillstånd max en hand ledig (den andra krampade efter många mil på vandring i vardagsrummet).
Barn nummer tre ville vara nära, nära hela tiden. Plus att barn ett och två hängde i benen på mig. Max en hand ledig.

Med nakenfil i magen blir man en blodsockerlåg, arg och tjatig förälder. Då fick jag idén till både denna blogg och min kommande kokbok: Det måste finnas ett sätt att laga god, bra mat med en enda hand som också går att äta med en hand. Och det gör det! Snart kommer boken till alla er föräldrar som lever med barn och som önskar sig fler armar, fler öron att lyssna på barnen med och mer tid. Tid för allt i livet.

Inför att jag började skriva på boken gjorde jag en enkät bland 100 föräldralediga mammor och pappor i Uppsala. Jag ställde två frågor:

- Äter du regelbundet?
- Vad äter du vanligtvis till lunch?

På första frågan fick jag många olika svar. Det vanligaste var " nej, jag har svårt att hinna det men jag vill". På andra frågan fick jag ofta svaret "En tallrik fil".

Nu är det slut på nakenfil och nedprioriteringar. Det finns så mycket mer som är gott och lika lätt att både fixa och äta. Vänta ska du få se!